Detta är lilla Gletta (skämt/hyss på Isländska). Hon föddes i augusti 2007 på hundskolan och vi hämta upp henne på Arlanda flygplats där även två andra familjer kom för att hämta två av hennes bröder. Hela hennes kull har Isländska namn då de hade en praktikant från Island där när dem föddes.

Efter att mamma sluta sitt jobb och jag var hemma mycket om dagarna bestämde vi för att testa att ha hund (mamma var hundrädd) och då kännes det perfekt att bli fodervärd till en blivande ledare!

Nu råkade det visa sig att Gletta var ett riktigt ADHD barn som älskade allt och alla med en koncentrationsförmåga som möjligen höll i en halv minut om man höll något riktigt gått i handen! Många tårar av ren frustration blev det under valptiden. Hon var dock en liten labbe (vägde nio kilo när hennes ena bror vägde 15) vilket nog varit tur.

Hon friröntgades (den enda i kullen med A höfter) och blev hämtad för en bilresa upp till hundskolan för test. Två veckor senare fick vi henne nerkörd till Stockholm igen då hon hade för dålig koncentration och var för glad i allt och alla. Hon dela bil med en varg som skulle till nån filminspelning så hon lukta varg i några dagar efteråt.

Lite besvikna blev vi när hon inte klarade av testerna (och vi trodde nog hon skulle var kvar längre innan vi eventuellt fick tillbaka henne) men hon har skänkt oss mycket glädje (och en hel del fler frustrerade tårar) genom alla år. Däremot måste hon ha glömt läsa på om hur man ska vara som labbe för apportera tycker hon är riktigt fånigt och onödigt och bada gör man bara om man är riktigt varm eller det är riktigt äckliga pölar och varför ska man bära runt på saker. Att springa runt i bergen däremot är en höjdare! Och hon älskar att gå till veterinären!

Hon är en bestämd dam som vet precis vad hon vill och hon uttrycker det gärna och tydligt och man får passa sig vad man säger i närheten av henne för hon är riktigt duktig på att veta vad som sagts (tex om man pratat om att man ska iväg eller att någon ska komma så vägrar hon gå ut på promenad).

Hon har alltid varit väldigt självständig och lärde sig själv att vara ensam hemma.

Och hon har en riktig salongsblåsa! Eter en dag på stan vägra hon gå ut på kvällspromenad och hon ville upp i sängen redan vid 18 (hon hade väl kissat sista gången vid kanske tre-fyra tiden). Först 13 dagen efter ville hon upp för att äta sin frukost men vägra gå ut innan dess så hon kissa inte förrän vid 14 tiden (men då kissa hon också lääääänge). Så hon var en riktig tröttis efter den dagen, hon är jätteduktig på att säga till om hon behöver ut och kissa eller om hon är dålig i magen och måste ut och bajsa under natten så jag hade förväntat mig att bli väckt vid 9 tiden (normala tiden när hon vill upp och få sin frukost).

Jag måste säga, vad roligt för er att hon kom tillbaka till er. Ja, alla individer uppfyller inte kraven på rasstandarden, men de är lika lyckliga för det😃

Hade själv en foderhund från gamla hundskolan i sollefteå, en svart labbehane. Han var inte rädd för något, älskade bananer som han skalade själv, genom att snitta upp ena sidan med en hörntand. Ja han var helt underbar, tyvärr visade sig sedan att när han varit uppe för testning, så svimmade han när halsbandet tryckte  på vagusnerven, något som aldrig hände när han var hos mig, så han togs bort. Men glömmer honom gör jag aldrig.

Gletta älskar också bananer! Min inneboende hund Fjant däremot vill bara äta det vita på insidan av skalet och min kanin föredrar det gula ytterskalet :P

Fjant och Gletta kompletterar varandra bra för Gletta gillar inte gurka och päron men Fjant älskar det. Dem är verkligen lustiga små individer och man skulle kunna skriva en hel roman om deras små egenheter!
Hur många har en apporterande vattenhund som inte alls gillar att varken apportera eller simma och dessutom är rädd för fåglar och kaniner? Men hon skulle nog klara skjuttest bra för jag råka lära henne som valp att fyrverkerier är skoj, så fort hon hör något smälla (kan vara åska också) letar hon efter fyrverkerierna.

Vad tråkigt att han var tvungen att somna in :( är aldrig skoj när man måste ta bort dem speciellt inte när de är så unga. Du var aldrig fodervärd någon mer gång till någon annan hund?

Jo, jag var fodervärd åt en gul labbe,som vi kallade för Bisse. Jag fick överta honom för han hade ad-fel. Men tyvärr blev han bara 2,5 år. Han blev huggormsbiten,som vi inte visste om,och han blev aldrig svullen där han blev biten.