Jag tror att du får olika svar på frågan om det var bättre förr. Som nybörjare som jag var, aldrig haft hund tidigare och helt plötsligt skulle ta hand om den och dessutom måste gå ut med den 5 ggr om dagen. Då var grundutbildningen mycket bra i Sollefteå. Jag fick tillammans med flera andra nybörjare lära känna sin hund och vilka villkor som skulle gälla. Dessutom bodde man tillsammans och fick under 3 veckor också lära känna varandra. Ett mycket bra sätt också att få tips om andra saker än bara ledarhunden. Många är ju helt blinda och jag som har lite ledsyn kunde hjälpa till när det skulle läsas på telefon eller annat. Om jag jämför med några av mina andra på kursen så var dom inte nybörjare utan några hade haft flera hundar tidigare men de skulle alla gå samma grundkurs 1. Detta har jag nu efteråt förstått att det var gammalmodigt men inget som den enskilde då kunde påverka. Nu är man mycket mer flexibel när man haft ledarhund tidigare, när den gamla hunden tappat orken, då kan den nya hunden tränas in i din hemmiljö med en gång och du har en instruktör som hjälper dej under en vecka ungefär. När staten hade ansvar så fanns det lite mer pengar. Nu tror jag att det skurits ned till hälften. Synskadades Riksförbund köper in ca 50 hundar per år och har ca 6 heltidstjänster för hela landet. En mycket kompakt organisation.