Labrador, pudel, golden och schäfer är de raser som används mest.

#1 okej, bara undrar lite, en förare som har nedsatt syn, kan inte det vara så svårt att aktivera en schäfer som är en bruksras så att den blir lugn och kan utföra sitt arbete, eller får den tänka tillräckligt mycket genom att arbeta och följa sin förare ?

vad gör en hundras till en bra ledarhund ?

*dubbelt inlägg*

Här kan du få lite svar om bland annat viloläge

#2 Jag har tidigare utbildat ledarhundar till synskadade och kan säja att det är väldigt få hundar som passar att vara ledarhundar.

En Shäfer som är ledarhund, har inte samma mentala egenskaper som en "vanlig" Schäfer har.

Ledarhundar ska ha minimal jaktlust, kamplust och sådant som man vanligen prioriterar i aveln på brukshundar.

De ska vara socialt orädda och väldigt trygga i sej själva och i alla vanligen förekommande situationer. Inte vara rädda för olika underlag, trafik m.m. Ja, det är väldigt många krav mentalt på ledarhundar, och oavsett ras så växer de inte på träd.

Det går INTE att "jobba eller träna" bort bruksegenskaperna och tro att hunden ska kunna passa till ledarhund på det sättet. Det har hänt att sådana hundar passerat, men det slutar alltid med att de inte funkar som ledarhundar i slutändan då de synskadade inte har samma möjligheter att dressera bort dessa egenskaper på samma sätt som en seende. Dessutom skulle det vara en olycklig hund som skulle vara mkt frustrerad över att aldrig få utlopp för sina inneboende lustar som jakt, förföljande, kamp m.m.

Ledarhunden jobbar hela tiden med sin icke seende husse eller matte så fort selen kommer på. Och på så sätt aktiveras dessa hundar varje dag både menalt och fysiskt. Det är mkt de ska göra och SE åt sina förare och kan vara väldigt påfrestande för dem. Att utföra detta jobb för sin förare är deras belöning samtidigt och det är ett mkt fins samspel dem imellan som byggs upp. Hunden kommer inte 100% färdig till sin förare, utan föraren måste hela tiden jobba med sin hund och på så sätt lär de sej varandra och växer ihop och fungerar så småningom väldigt synkroniserat med varandra. Hunden har all nödvändig kunskap för att leda sin förare då den kommer första gången till sin nya husse eller matte, men som sagt, finjusteringen gör de tillsammans.

Sedan för att svara på ursprungsfrågan, så är det oftast Labradorer, Golden retriver och Schäfer som klarar dessa mentala krav bäst. Men i princip kan vilken ras som helst, bara den har lämplig storlek och lämpligt hårlag, utbildas till ledarhund. Det har gjorts försök med litet olika raser, men ofta har de drifter i sej som gör att de inte är lämpliga i längden och har därför aldrig gått så långt som till slutprov och eller klarat det dessutom.

Tack Bullan för ett jättefint inlägg

Tack Margaretha

Kan jag som synskadad hundförare få passa på att tacka för dessa fina inlägg. Dessa frågor och mycket annat är jättekul att det kommer fram. Det skrivs inte så mycket om hur och varför.

Kan jag få  ställa en fråga om ett kärt problem "inkallning"

Att få hunden att komma på inkallning kan ibland vara svårt. Just nu har jag en hund "Cedrik" som ibland inte vill komma utan tycker grannens genomfrusna äpplen är mycket bättre att gnaga på.

Efter har ropat och väntat så är tålamodet inte på topp.

Har du några tips på hur man kan jobba med denna fråga !! Jag vet att jag själv måste ha ett bättre tålamod och inte har någon irritation i rösten när hunden äntligen kommer. Hur gör du som dressör !!

Mvh

Hej Mats

Då det gäller inkallningen, så är det något man får jobba på hela livet, även för oss med "vanliga" hundar

Det som gäller är att gå tillbaka till grunderna igen. Det kan se litet olika ut beroende på hur just din hund är tränad. Men det som gäller är ju att din hund ska tycka det är mer lönande att komma till dej, än att fortsätta snaska på frusna äpplen.

Just då en ledarhund är lös med bjällra, så är han ju fri från ledarhundsjobbet, men ska ändå lyssna på dej och komma då du begär det.

Jag vet inte hur konsulterna som förut hjälpte förarna med sina ledarhundar jobbar nu, men förut hade varje förare en konsult som de kunde kontakta då det blev sådana här dressyrfrågor. Men som med allt annat, misstänker jag att det inte funkar riktigt så längre!? Men om du har tillgång till en sådan, så skulle jag först kontakta denne och höra om råd, men annars kan detta kanske hjälpa dej!?

En sak du kan göra är att ha en liten påse med något som Cedrik tycker är väldigt gott, godare än frusna äpplen och ta med varje gång du går ut för att rasta honom(aldrig annars). Ropa in honom ett antal gånger och ge varje gång han kommer en godbit och beröm honom och tala om att han gjorde rätt. När han förstått detta, så ökar du kravet och ger endast godisbelöningen då han kommer SNABBT på inkallningen, beröm ska du alltid ge då han kommer. Ju roligare det är att komma till dej, desto snabbare är hunden på att göra det du begär.

Försök vara vaksam så att han inte gör sina behov just då, då kan det bli litet fel. En hjälp kan vara att de första gångerna ha en seende medhjälpare som säjer till då det är lämpligt att kalla in honom. Jag skulle tro att din hund kommer förstå grejjen väldigt fort och sedan komma snabbt på dina inkallningar. De flesta Labradorer älskar godbitar. Det ska vara något riktigt gott, det är viktigt de första gångerna, så att han får en minnesbild av belöningen som väntar då han gör rätt. Ex köttbulle, korvbit eller vad han nu älskar förnågot

Just godisbelöningen ska man vara försiktig med i all annan träning med ledarhundar, då de kan bli väldigt distraherade och bara tänka på MAT! Men under rastningen då de är lösa, så är de ju inte under arbete på samma sätt, så där kan det vara en hjälp. När han sedan förstått att du vill han ska komma snabbt på inkallningen, så tar du bort godisen och ger bara någon gång sporadiskt, då blir det litet av den berömda "enarmade bandit" effekten. Dvs han vet att godisen kommer, men han vet inte när. Cedric har ju antagligen varit snabbare i inkallningen tidigare och kan detta egentligen, så det som behövs nu är en påminnelse helt enkelt.

Det är viktigt att de gånger du ger godis som förstärkning i berömmet, är just att du berömmer samtidigt du ger godiset. På så vis sammankopplar han den possitiva upplevelsen av beröm från husse med en mumsig godbit.

Men som sagt, jag skulle endast ge godis vid inkallning från frihet, aldrig i något annat sammanhagn i ledarhundsdressyren. Du vill ju inte han en matfixerad hund som slutar jobba för att han hela tiden väntar på godiset.

Det är litet vanskligt att ge generella råd i just ledarhundsdressyren, men använd råd med det du tigigare fått lära dej om just din hund och det du vet funkar eller inte med honom.

Jag vet att det är inte lätt att dressera i blindo, men det är bättre att vara vaksam och ta minsta problem i tid, innan det blivit ett befäst problem :)

Ett annat bra tips kan vara att göra belöningsövningar med din hund. Det kan ni göra inomhus då det inte är "jobb" för Cedric. Om han är duktig på att apportera grejjer, så överdriv litet i berömmet du ger honom och visa honom hur glad du faktist blir över att han gör rätt. Hundar är experter på att läsa av om vi faktiskt blir glada över hur duktiga de är då vi berömmer, eller om vi bara säjer ett släntrianmässigt bra(beröm) åt dem. Då tappar berömmet betydelse för dem helt enkelt. Berömmet ska vara lycka för hunden och de ska känna att du verkligen menar det, då har berömmet allra störst verkan och hunden anser det värt att komma varje gång du ropar för att hunden vet hur glad du blir då han gör rätt

Att ge godis vid ett berömm, är en snabb hjälp, men det viktigaste är att han verkligen förstår hur himla glad du blir över att han gör rätt, det är det allra bästa berömmet din hund kan få.

Så, det jag menar med belöningsövningar, är att Du tillåter dej att spela litet pajas och överdriva litet med din hund och släppa lös litet.

Hoppas detta är till hjälp för dej, det är ganska svårt att förklara just hur viktigt BERÖMMET är i hundträningen. Men det är faktiskt det allra viktigaste i all hundträning men antagligen mkt viktigare hos ledarhundar, då det är i princip den enda belöning de kan få. Vi kan ju inte slänga bollar till höger och vänster till dem eller låta dem kampa i kopplet, som man kan göra med andra tjänstehundstyper utan att det för den skull gör hunden distraherad eller att det kan inverka på jobbet de utför i sej.

Du känner säkert hur pass mkt du kan berömma din hund under arbete utan att det för den skull får honom att tappa koncentrationen, men ofta "glömmer" vi bort det i de alldagliga sysslorna och där kan vi faktiskt kosta på oss att överdriva det litet.

Oj så långt detta blev… men detta är ett ganska svårt område och svårt att förklara kort Om jag varit luddig, så fråga gärna mera så får jag prova att omformulera mej.

Tack för ett jättebra svar. Jag är Mats seende fru och kan hjälpa till - jag tror jag förstår vad du menar.

Mats har en personlig tränare som han kan nå på telefon och vi har en del tips från henne. Det är inte hon som tränat hunden från början, men hon var med vid överlämningen och gjorde den träningen och alla uppföljningar.

Ett tips är att jag gömmer mig nära där han är och hjälper till att göra honom uppmärksam när Mats kallar in honom. Problemet med den uppgiften är att vi inte alltid vet för var gång när han sticker och vart han går. Problemet uppstår ju inte varje gång och när det uppstår är jag inte hemma eller inte beredd.

Dina tips är enkla att testa och framförallt de som inte bygger på när han sticker (vi vet ju inte det i förväg) utan som man kan träna på när som helst.

Jo, jag kan förstå problematiken i att lurpassa på honom och antagligen vet han redan om att du är där, och då blir det inte riktigt samma effekt.

Just inkallningen är något som även den mest meriterade tävlingshunden kan börja ignorera. Inkallningen är en färskvara och bara för att hunden kunnat den perfekt tidigare, så innebär det inte att den alltid kommer gör det perfekt. Utan man måste påminna hunden då och då

Många gånger beror det på att man själv fuskar med berömmet. Krasst kan man säja att man lär hunden att det inte är så märkvärdigt att de kom då man ropade och då kan de lika gärna göra något annat först, innan de kommer. Men det går ju som sagt att träna många saker inomhus och den träningen drar man nytta av i andra situationer också utomhus.

Och som jag fattat det, så är just inkallningen på ledarhundarna litet av en akilleshäl.

Något som jag tyckte var allra svårast i början då jag tränade hund, var att veta NÄR hunden tyckte att berömmet var BRA och att de uppfattade HUR bra jag tyckte de var. Men ett riktmärke är att man själv ska känna glädjen i magen då de gör rätt, då uppfattar hunden det också. Det finns ingen korvring i hela världen som slår det berömmet. Det går inte lura en hund med ett smil och sedan koka av ilska inombords för att det tog 2 timmar innan de faktiskt gjorde rätt. Det är nog det allra svåraste som dressör, att släppa irritationen och sedan växla om till att vara genuint positiv.

Men lär man sej själv detta och att man VET att hunden fattar hur BRA den var, så kommer all träning gå så mkt lättare och snabbare.

Jag har själv en liten Jack Russell numera, och han kommer aldrig om jag visar minsta lilla irritation, då springer han hellre åt andra hållet. Men ropar jag in honom och visar att jag är på bra humör, så kommer han direkt.

Tack för allt detta. Jag får som du skrev gå tillbaka till det jag fick lära mej på hundskolan i Sollefteå. Det är så lätt att gå på i ullstrumporna och glömma grunderna!!

Mvh

Mats

Ja, det är lätt vi alla gör så

Lycka till

Det finns ett bra knep till att förstärka inkallningen, och det är att kalla in från liggande på plats. I det läget är hunden i regel fokuserad på föraren och kommer kvickt. När man har fått en någorlunda säker inkallning kan man också utöka med ett mycket svårt moment; i Norge kallade vi det "marsj på plass", alltså marsch till plats. Då ska hunden efter att ha kallats in från platsliggande återgå till platsen där man lade den. Efter det kommandot är det lämpligt att gå och hämta hunden på samma sätt som vid vanlig platsliggning.

I Norge, när jag jobbade där, tränades alla hundar i detta moment.

Varför gör man inte detta med våra ledarhundar ?

Jag tror att det handlar om tradition. Inom det militära, och i brukshundsklubbarna, är "plats" något absolut. Hunden får inte resa sig när den är kommenderad plats.

Att kalla in från "plats" bryter ju helt klart mot detta, och sågs inte med blida ögon i brukshundsklubben, men min erfarenhet är att det är ett mycket bra sätt att stärka lydnaden. Det är viktigt när man tränar momentet att hunden verkligen ska gå tillbaka till rätt plats. En hund har ingen svårighet att identifiera platsen där den nyss har legat, lukten finns där. Eftersom platsliggning är så strängt är det här ett svårt moment, och det får inte leda till att hunden blir sämre på att ligga plats. Men det är praktiskt för den som är blind att kunna kalla in hunden från plats, för det kan ju vara rätt svårt att hitta den.

Min hund kommer från en hundskola i Prag. Tyvärr vet jag inte hur träningen lagts upp, men den har nog svensk träning tror jag, den som har tränat Cedrik har bott i Sverige och har tränat hundar här