Personligt

Fodervärd åt ledarhund

2013-10-17 19:14 #0 av: [annajohannas]

Jag vill berätta lite om Hugo, en valp från dåvarande hundskolan i Sollefteå.

1992 blev jag fodervärd åt statens hundskola, som låg i Sollefteå.

Det var en lite 8 veckors svart valp av rasen labrador, som vi hämtade på Malöga flygplats. Vi fick sitta kvar och vänta tills alla passagerare lämnat vänthallen. Då kom de med en hundtransport, och från den hördes det dunk, dunk. Vi undrade vad det var som lät, tills vi förstod att det var den lilla valpen som viftade på svansen. Han släpptes ut, och fick hälsa på oss alla , både karbinpersonal och den nya familjen. Hundens namn var Pigg Hugo, och han kallades för Hugo. Vi fick även med information, om vad man fick göra och inte göra. Ledarhundar får ju inte gå och lukta i diket, sova i sängar, eller vara i möbler överhuvudtaget, de får inte hoppa, inte tigga vid matbordet och ja en hel del annat. Men jag kan säga att Hugo hade en helt annan åsikt än hundskolan. Han smög upp i sängen, när vi låg och sov, och vaknade ofta förvånade, med en liten svart hund som låg ihoprullad vid våra fötter. Han älskade att stjäla mat. Fick tipset att lägga fram lite köttbitar, och sedan lägga en sträng med vitpeppar runt hela bänken. Sagt och gjort, detta gjordes med stor omsorg, sedan gick vi ut  och Hugo var ensam i köket. Hörde att han var uppe på bänken, och skrattade lite för mig själv, att nu skall han väl ändå sluta med dumheterna. Vem tror ni skrattade mest, Hugo eller jag, ni har alldeles rätt, det var Hugo. Denna hund hade slickat i sig all vitpeppar och köttet låg på golvet, tillsammans med hunden. Denna underbara hund var inte rädd för något, och det kan ju också bli väldigt jobbigt, men vi fick pli på honom. Jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag skulle bli tokig på honom. En gång hade han snott ett chokladägg (kinderägg), och svalt det. Fick åka till veterinären, där han fick lite fin hundmat, en spruta och så kräktes han upp hela plastägget.  En gång när vi var ute i skogen och promenerade skojade vi om att han skulle bli en hejare på att leta upp kantareller. Vi lät honom lukta lite på några kantareller, och hej vad det bar iväg. Vi sprang uppför, nedför och runt i skogen en bra stund. Nu du, ropade min mamma efter mig, vi kommer att hitta ett riktigt bra kantarellställe. Till slut lägger sig hunden och rullar sig, i älgskit. Han hade alltså känt lukten av älg på kantarellerna. Ja, han var en bra spårhund. Vi hade mycket roligt med denna hund. Tyvärr visade det sig att varje gång som Hugo hade på sig ett stryphalsband så svimmande han. Detta kom när han blev äldre. Han hade en missbildning på vagus nerven, och fick avsluta sitt korta men intensiva liv. Det var en stor sorg som vi fick beskedet. Men än idag kan vi prata om denna underbart roliga och härliga hund, om alla hans upptåg, och olika episoder bland annat där han hälsade på en travhäst, som var ute och tränade. Om jag inte fått hem Hugo hade jag aldrig haft denna tuffa, jobbiga men roliga tid. 


sajtvärd på , ledarhund, hemsida

Anmäl
2013-11-30 20:57 #1 av: Moppie

Beklagar, men ni verkar haft ett roligt liv tillsammans

Anmäl
2013-11-30 21:37 #2 av: [annajohannas]

Ja, det kan man verkligen säga. Jag skulle inte för något annat, ändra på den tiden. Vi kan prata om honom ibland, som när han stal marsipan, som var doppad i choklad och annat roligt.

sajtvärd på , ledarhund, hemsida

Anmäl
2013-11-30 21:39 #3 av: Moppie

haha :)

Anmäl
2013-12-04 22:55 #4 av: [Bettanbop]

Vilken buse och vilka fina minnen ni har kvar.

Jag har också fått äran att vara fodervärd åt ett litet knyte från Sollefteås hundskola, vi hämtade henne på Arlanda flygplats februari 2003, en svart liten vickande krutbruk, som verkade ha ett gångjärn på mitten, hon viftade på hela kroppen, det räckte inte att vifta med svansen Skrattar

Vi jobbade verkligen för att hon skulle bli ledarhund, men ett års kontrollen med höftleds rönken satte stopp för planerna, så hon blev vår familjehund istället Tummen upp rönken sa att hon hade D- höfter med pålagringar. Nu är krutbruken 10 år och har fortfarande inga som helst problem med sina höfter Hjärta



Anmäl
2013-12-05 11:02 #5 av: [annajohannas]

#4 Och fortfarande en krutburkSkrattar?

sajtvärd på , ledarhund, hemsida

Anmäl
2013-12-05 11:35 #6 av: [Bettanbop]

Japp fortfarande krutburk, men med ett liiiitet svagare krut Skämtar



Anmäl
2013-12-05 15:16 #7 av: [annajohannas]

#6 Kan tänka det. Man brukar ju säga, att labben aldrig blir riktigt vuxen, och tur är ju detSkrattar

sajtvärd på , ledarhund, hemsida

Anmäl
2015-03-26 23:07 #8 av: Maleficum

Vi blev fodervärld åt en svart liten labbetik 2007. Hon är fortfarande en riktig buse! Hon var upp till hundskolan i två veckor innan vi fick tillbaka henne. På tok för glad i allt och alla med på tok för stora koncentrationssvårigheter (kalla henne alltid för ADHD barn när hon var valp).

Efter ca sju och ett halvt år började hon faktiskt lugna sig och bete sig lite mera vuxet och inte längre som en dåre. Nu har hon tyvärr spondylos i ryggen och är mindre aktiv men helt plötsligt dyker valpen i henne upp när man minst anar det.

Men hon är mer än bergsget än vattenhund och att apportera saker tycker hon är totalt onödigt.

Hemsida
Deviantart, foton, teckningar och målningar
Instagram

Anmäl
2015-03-27 08:55 #9 av: [lottas-kaniner]

Man brukar säga att en labbe blir aldrig vuxen, den har valpen i sig hela livet.

Anmäl
2015-03-27 11:31 #10 av: Maleficum

#9 Något av det absolut jobbigaste vi fick höra när Gletta var valp! Man stod där och tårarna spruta och man kände sig helt hjälplös och frustrerad och undra vad man gett sig in på och folk sa " åhh, en labbe! Dem är valpar tills de blir 7 år" och man ville bara strypa människan!
Men nått måste gått bra ändå för trotts detta blev inte mamma och pappa avskräckta från att vilja skaffa en valp den dag Gletta inte längre finns.

Hemsida
Deviantart, foton, teckningar och målningar
Instagram

Anmäl
2015-03-27 20:01 #11 av: [lottas-kaniner]

Hugo som hunden hette, kunde göra mig galen. Hade stor lust att strypa folk, när de sa att man blir lugn och harmonisk med en hund, medans jag trodde jag skulle få hjärnblödning ibland.

Anmäl
2015-03-29 20:59 #12 av: [Bettanbop]

Nu har min fina krutburk fått ett nytt liv på de eviga ängarna ♡ Vi fick 11 underbara år tillsammans 😥



Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.