När Mona Carlsson närmade sig pensionen efter att ha jobbat heltid på Tingsrätten i 40 år, kände hon att hon måste hitta nya sätt att fortsätta leva aktivt och socialt. Mona är gravt synskadad från födseln, men har alltid varit aktiv och älskar till exempel att vara ute i naturen. Därför ansökte hon om att få en ledarhund och snabbare än hon kunnat ana, hade hon fått en ny vän ? ledarhunden Uffe.    

Uffe är en gul labrador, som har tränats till ledarhund i Uddevalla. Förutsättningen för att en hund ska kunna bli ledarhund är att den är lugn och trygg och har ett stabilt psyke. Labrador och golden retriever är raser som ofta används som ledarhundar.

Större frihet och trevligt sällskap 
Mona har fortsatt att träna Uffe, så att han ska utvecklas och bli ännu bättre. Hon tränar apportering och går ut med Uffe tre till fyra gånger om dagen - ofta långa promenader. Uffe får också gå på simträning på Djursjukhuset, berättar Mona. Han är så badtokig, skrattar hon. Mona tycker att hon har blivit friare tack vare Uffe. Hon har också fått ett nytt socialt liv. Jag träffar så många nya människor när jag är ute med Uffe, säger hon. Allt går mycket fortare också än när jag gick med käpp, fortsätter hon. Jag måste fortfarande koncentrera mig och veta var jag är, men allt går ändå enklare och snabbare nu.

Mona är ute med Uffe flera gånger om dagen. 

Hund efter personlighet 
Mona ansökte om att få ledarhund via SRF, Synskadades Riksförbund. Innan Mona fick Uffe, var hon på en informationskurs där hon fick prova att gå med ledarhund. Där kunde även kursledarna göra en bedömning vilken hund som i så fall skulle passa bäst. När hon fått reda på att en passande hund var ledig, fick hon åka upp till Sollefteå och vara där i ca 1 ½ vecka. Där fick hon prova på att samarbeta med Uffe. Allt gick bra och vi trivdes tillsammans, berättar Mona. Nästa steg var att en hundtränare kom hem till Mona och tränade Uffe "på hemmaplan" i Malmö.  

Vänner i ur och skur 
När man har hund så finns det inget dåligt väder, säger Mona. Det är positivt att man måste ut och gå, trots att det är ruskigt ute, säger hon. Men blåsten är den blindes dimma, fortsätter hon. När det viner kring öronen är det svårt att orientera sig om man är blind, förklarar hon. Men sällskapet och friheten väger upp alla nackdelar. Och så har jag fått många nya vänner och bekanta tack vare Uffe, avslutar hon.

Uffe har funnit sig väl tillrätta hos Mona och hon är nöjd med sin nya kompanjon. 

Artikeln om Mona och Uffe är med tillstånd hämtad från

Djursjukhuset i Malmö